Realism i IR-sammanhang
Centrala Begrepp inom Realism: Makt, Stater, Anarki & Självhjälp.
När man talar om realismen inom IR syftar man på olika teorier som sätter makt i centrum för analys av den internationella politiken.
Inom realism mäts staters makt i; militär kapacitet.
Efter den Westfaliska freden 1648, är suveränitetsprincipen gällande. Detta innebär att stater är de aktörerna som besitter den mesta makten, där av fokuserar realister nästa uteslutande på stater som aktörer inom internationell politik.
Orsaken till att de inte anser företag och internationella organisationer vara viktiga aktörer (till skilnad från liberalismen) är då de anser att den makten som dessa aktörer besitter är "utlånad" av de suveräna staterna.
Detta innebär att det fortfarande är staterna som besitter den absoluta makten (staterna kan ta tillbaka den makten som de har "lånat ut" till dessa aktörerna).
System:
Realister menar att anarki råder i det internationella-systemet. Detta innebär att det inte finns någon auktoritet över staterna, exempelvis: om en stat angriper en annan stat, finns det ingen ”polis” som den angripna staten kan vända sig till. Stater måste därför säkra sin egna överlevnad (själv-hjälp= hjälpa sig själv). Detta gör att stater ses som egoistiska aktörer, som gör allt för att säkra sin egna överlevnad, även om det är till bekostnad av andra stater.
Syfte:
Då krig anses vara "normal-tillstånd" i det internationella systemet, enligt realismen, är skolans syftet att försöka svara på frågan; Vad orsakar krig?
Främsta styrka:
Med enkla och få begrepp förklara realismen varför den internationella politiken inte har förändrats under senaste århundradena (konflikter, misstänksamhet, krig) trots att vi gått igenom olika omständigheter (industrialiseringen, ekonomisk utveckling etc.).
Viktigt att ha i åtanke:
Då fokus ligger på stater, självhjälp och anarki tar realismen ingen hänsyn till andra sektorers påverkan på det internationella systemet. Ex. de kulturella, ideologiska, ekonomiska sektorernas möjlighet att påverka det anarkiska systemet.
Perspektiv inom Realism
Typer av realism |
|
Syfte i att förklara |
Klassisk realism |
Thucydides (430-406f.kr) |
Makten är alltid ojämnt fördelad. Den starkaste aktören gör vad den vill medan den svagaste får anpassa sig om den vill överleva. Roten för detta beteende kan man finna i människans egoistiska natur. |
|
|
Machiavelli (1469-1527) |
Menar att statens (den lokala politikens) primära uppgift är att acceptera och anpassa sig efter de nya maktskiftena som sker i den politiska världen |
|
|
Morgenthau (1904-1980) |
Mena att politiken regleras av lagar som hästammar från den ”mänskliga-naturen”. Den mänskliga naturen förändras inte. Är konstant överallt. |
Struktur Realism |
Rousseau (1712-1778) |
Hävda att det inte är den mänskliga naturen som skapar rädsla och misstänksamhet mellan staterna utan, det är det anarkiska systemet. |
|
|
Waltz (1924-) |
Anarkin gör att staterna försöker att maximera sin säkerhet (själv-hjälp). Det bästa och mest optimala förhållandet för stater är i ett ”bipolärt” system. |
|
|
Mearsheimer (1947-) |
Anarkin leder till att staterna ständigt vill öka sin säkerhet och maximera sin relativa maktposition |
Neoklassisk Realsim |
Zakaria (1964-) |
Menar att vad den strukturella realismen försöker förklara inte är rimligt då de inte tar hänsyn till staterna (eller enheternas) inhemska förhållanden. Ex, hur utövar de styrade sin makt? Hur har de fått makten? (diktatur, demokratiskt vald...?) |
Klassisk Realism
år 1939- fick realismen sig ett uppsving med EH.Carr's reaktion mot idealismen och menade att realismen stod för en mer verklig bild av den internationella politiken.
Han hävdade att det normala förhållandet som råder i världen är krig, fred är ett undantag. Han hänvisade detta beteende till den mänskliga naturen som han ansåg vara aggressiv och egoistisk. Han mena att detta även går igen i världspolitiken.
För att en stat ska ”överleva” → strävar den efter att säkra sin egna överlevnad
Inom realismen förnekar men inte att fredliga-tillstånd existerar, men de menar att detta är undantag och inte regeln.
Neo-/Strukturell-Realism
Det är det internationella systemets struktur som tvingar stater att söka makt och inte den mänskliga naturen.
Neo-realism behandlar stater som svarta boxar, här finns det varken goda eller onda stater, Den rådande anarkin och bristen av högre aktoritet, gör att stater säkerhetsmaximerar.
De två viktigaste fenomenen inom internationell Struktur enligt neorealism är:
* Anarki → självhjälp. Detta är en konstant faktor och förändras aldrig.
* Antal stormakter och den relativa distribution av makt (ex. uni-/ bi-/ multipolär system) förändras, vilket kan leda till olika utfall.
Till följd av motreaktion mot Waltz syn på 'hur mycket makt som är tillräcklig för staterna att söka när de vill maximera sin säkerhet', har skolan delats in i Defensiv-/ och Offensiv-realsim
Defensiv-realism- Kenneth Waltz
Huvudkonceptet är att förmycket makt straffar sig. Om stater söker förmycket makt kan andra stormakter försöka att gå emot dem (kriga/utmana) vilket kan leda till att de blir ”kapade vid fötterna”. En stat får alltså inte söka så mycket makt att den utgör ett allt för stort hot för en annan stat.
Definition av makt:
MAKT ses som ett MEDEL för att nå → SÄKERHET, vilket är målet för staternas överlevnad.
Stater reagerar endast mot utomstående hot (vilket sällan sker) och då gör de det ofta genom att förska att ”balansera” mot dem genom att inte har för mycket makt (de utgör hot mot den andra staten) eller ha för lite makt (att andra staten utgör ett hot mot dem).
Men(!) detta funkar ej när de båda säkerhetssökande stater fruktar varandra (det leder till kaprustning).
BIPOLÄRITET= menar defensiva realister även är det bästa sättet för balansenig av makt, man balanserar ut varandra. (ex kalla kriget).
Offensiv-realism J.David. Mershimer
Accepterar huvudprinciperna inom strukturell realism (Anarki, stater som huvudaktörer, säkerhetsdilemmat) men de har som sagt en annan syn på hur staterna beter sig.
Stat= aggressiva, militära och maktsträvande. Denna syn på stater menar att de vill maximerar sin makt. Man ser makt som ett vapen och ej som ett medel (vilket är motsatt till den defensiva skolan).
Om makt är det bästa sättet för stater att överleva leder det till att stater strävar efter att blien hegemoni.
Till skillnad från defensiv realism menar den offensiv att det inte finns någon balans utan; status-quo = oförändrat tillstånd. Detta innebär att staterna ständigt är i en kamp om makt att öka sin säkerhet.
STÖRSTA SKILNADEN PÅ KLASSISK- OCH NEO-REALISM
Neo-klassisk-realism Zaccaria
Här kombinerar man Uni-level (klassisk realism) med struktur (neo-realism)
-
Staten som enhet
Det som sker inom staten är viktigt. Ex. effektivisering av resurser → alla stater kan inte ses som "lika". Inrikespolitik kan påverka utrikes.
-
Individen som stat
Statsledare har en viktig roll i förståelse av maktbalans och distribution i den internationella politiken.
Man kan inte jämföra alla stater som om de vore lika, man måste se till de enskilda staternas förutsättningar.
Generell kritik av realism
-
Teoretisk kritik
Reduktionistisk: Realismen reducerar mycket, plockar vissa delar för att senare försöka förklara hela "bilden". Fokus på stater → reducerar andra faktorer som kan spela in på förhållandena; som ex. religion, ideologi, språk, kultur etc.
-
Empirisk kritik:
Största säkerhetshotet idag kommer inte från andra stater utan från den egna. (Det skulle behövas en klarare definition av begreppet säkerhet) Vad är det verkliga säkerhetsproblemet?
Bibliografi:
John Baylis, Steve Smith & Patricia Owens. The Globalization of World Politics: An
Introduction to International Relations, Fifth Edition. Oxford University Press: Oxford (2011).
ISBN 978-1-19-956909-0
